Jag har alltid varit en jag  vet inte, haha, person... Jag är mig själv antar jag! I don't give a fuck.  Enligt mig själv så är jag mig själv och hoppas att mina vänner tycker det. Jag kan stå emot  det onda, men jag är känslig. Det är som att riva en mur framför mig och sedan ligger jag under den och inte kan komma loss.. 
Men det värsta jag vet är att man ljuger. Lögnare är det värsta jag vet! Det är värre än att hugga mig i ryggen.  Det är något som aldrig dör ut, alltså en lögn. Inte sån där, '' aa, jag är på väg, men så är man hemma'', utan en lögn som kan förstöra ens vänskap, en sån där som man förlåter men ändå inte... Det är svår och beskriva.  Jag försöker inte säga att jag aldrig har ljugit, för det har alla gjort, men jag har inte sårat en människa med en lögn, jag hoppas det iaf. Jag är ärlig av mig, jag är inte rädd. Jgg kan vara väldigt rolig och ha damp. haha, är det jag, det måste vara gener. Jag är inte taskig av mig, jag vill aldrig något ont, det är faktiskt sant! Jag älskar min familj och mina vänner. Min familj är allt för mig! Mina vänner är det bästa som har hänt mig. Jag älskar er, det hoppas jag att ni vet. Jag hoppas också att ni vet att jag vill ert bästa och att ni lyckas! Jag älskar alla som ingår i 'SIN'OS! Ni är odödliga. Jag vill inte skriva fjortiskärlek, för det här är inte nån jävla fjortiskärlek, det är på rikitgt! De kan man inte hitta överallt, de finns inga som er och som min familj och som dig@ ♥