Jag bölar, jag skriker, jag är olycklig att jag inte får vara med er. Jag vill ta sönder allting, jag vill tillbaka, ta mig tillbaka till världens bästa ställe. Jag vill helt enkelt bara tillbaka. Jag är tårögd. Jag har aldrig känt en sån här kraftig saknad. Jag saknar min gamla skola, svartedalsskolan! Jag saknar mina vänner, mina bästavänner. Jag saknar att vakna 7:30 och gå ut 7 minuter innan skolan. Jag saknar att ta den långa vägen på morgonen med Sunella, jag saknar gå förbi röda bron. Jag saknar att alla satt vid biljard bordet,  Jag saknar att man gick så jävla OS hela tiden, jag saknar att man kom och gick när man ville från alla lektioner, utan att man fick skolk. Jag saknar när Dennis kom och gick när han ville, jag saknar Weris, som är världens bästa person, jag saknar när hon var så jävla less på allting, och skrek att vi var så störande, fast jag älskar henne i alla väder. Jag saknar Diana, jag saknar allt levande med henne, allt var så naturligt med henne, ( den där delen) jag saknar alla skämt och ingen som förstog de. Jag saknar Ajla b, jag saknar hennes stress, och hennes goda råd. Jag saknar när Afram kom kl 10.10 varje morgon... O Jamila min poet, mitt allting. Adam min homie,  . Jag saknar, allt. Jag saknar Cigdem, den typen som var flippad på state , jag saknar Ebru hennes leeeendeee som fick mig o stråla, hennes underbara strålar som stråla hela tiden. Nusin hon som är världens bästa.  OOOOHHH, jag saknar Ilhaan,Amal, och er andra.... Jag kommer aldrig, aldrig aldrig aldrig, glömma de tiderna. Jag skiter väl i hur jag uttrycker mig i den här texten, jag skriver bara på, så som jag tycker och känner. Jag saknar er. Jag vill tillbaka. Jag saknar att 9,blå,9röd,9grön.9gul satt tillsammans med ett gott skratt, och alla tjejer från alla klasser, vi som satt där och pratade på rasterna.... HELVETE VAD JOBBIGT DET ÄR UTAN ALLT DET ALLTSÅ!!!!!!!!!   På lektionerna, sitter jag bara där och tänker,tänker och tänker på alla er. Jag saknar mina bästa vänner och alla andra.  Jag skulle vilja vidra tillbaka tiden. Den tiden då allting var OS, den tiden då vi satt på lektionerna och inte gjorde så mycket... Jag får gåshud, jag bölar som ett litet barn. Jag kan inte fatta att den tiden är slut. Den tiden lärde jag mig, att vänskap är det finaste en människa kan få. Hur mycket än jag gråter och ber så kommer vi inte gå tillbaka till de 3 underbara åren!